Svar till WestieNytt nr. 2 2021

WiS svar till inägget i WestieNytt nr. 2 2021 s. 6 ”Klargörande av WestieAlliansen och Westie i Syd”

Det är med viss bestörtning jag i det senaste numret av WestieNytt läser ”Klargöranda av WestieAlliansen och Westie i Syd” signerat av Styrelsen.

Inledningsvis tycker jag det är ett märkligt forum att föra en sådan diskussion och jag tycker det är fult att försöka hänga ut personer på detta sätt – ett riktigt lågvattensmärke! Dessutom finner jag det besynnerligt att Styrelsen i WestieAlliansen skriver detta klargörande utan att ge mig som ordförande i Westie i Syd en möjlighet att kommentera i samma nummer, och speciellt då WestieNytt utkommer med 4 nummer spridd över året.

Därför är jag som ordförande i Westie i Syd, tyvärr tvungen att framföra min syn på saken: När jag fick förfrågan från en ledamot i valberedningen om jag var villig till att ställa upp som ledamotskandidat för ordförandeposten i WestieAlliansen inför Årsstämman 2020 och tackade ja blev jag uppmanat till att skapa mer driv, förändring och aktivitet i WestieAlliansen – en form för nystart! Jag blev dessutom lovat fullt stöd av tidigare ledamöter och erfarna personer. Jag tyckte att detta var en mycket bra plattform och såg verkligen fram emot uppdraget och förtroendet att få leda WestieAlliansen mot nya mål.

Tyvärr blev det mycket snart klart för mig att verkligheten var en annan. Det blev uppenbart att föreningens kultur och värdegrund är mycket långt från min egen. Jag står för ett synsätt präglat av nytänkande, inkluderande, glädjespridande, respekt och ödmjukhet i linje med så som samhället har utvecklat sig i en mer humanistisk riktning och att alla ska få vara med. WestieAlliansen lever i mina ögon kvar i det förflutna var det råder en centralistisk uppfattning och att individen inte vet vad som är bäst för henne utan behöver få veta sin roll och plats. Detta leder till en konserverande och förlamande kultur och ger inte utrymme för vara sig nya idéer eller glädje och leder till maktfullkomlighet.

Konkret var det en mycket märklig upplevelse att det inte blev gjort ett årsmötesprotokoll på tid trots ihärdiga försök från ett flertal personer. Protokollet blev till slut färdigställd av styrelsen med hjälp av input från några andra som var närvarande på årsmötet. I förlängningen fick den nya styrelsen heller inte överlämnat dokumentation från tidigare år och när vi önskade digitalisera allt material från tidernas begynnelse var det en process som bekräftade den rådande kultur – vi fick ingenting, ingen visste någonting och ingenting hände. Det råder en total brist på respekt.

I det löpande arbetet blev det också klart att man inte har några tankar eller intresse av nya idéer eller nya sätt att arbeta på. Ord som kreativitet, Innovation och nytänk eksisterar inte och det leder till att man bevarar allt som det är även om det finns möjligheter till båda kostnadsbesparingar och förbättringar.

Från första början var en av mina främsta tankar att få liv i SydWestie eftersom många på mina breddgrader saknade lokala aktiviteter för sina Westies. Som förebild hade vi ÖstWestie som är en aktiv och fin förening som på ett lättsamt sätt har en positiv mötesplats för Westie-ägare och entusiaster. Jag pratade mycket med och hade långa diskussioner med styrelsens 1sta suppleant Mai Tuominen som fullt ut hade samma vision. En lokal facebook grupp blev etablerat och inom kort hade den över 200 medlemmar. Vi tyckte därför att det var läge att gå vidare och vi presenterade för styrelsekollegor våra tankar omkring att starta upp SydWestie igen, som hade legat nere sedan mitten av 2016. Vi efterfrågade gamla dokument och handlingar, men det visade sig att dessa inte är behörigt arkiverade och att vi stod på bar backe. Våra styrelsekollegor var positiva till att vi hade planer på att genuppliva en lokal förening, men hade inga förslag till hur vi skulle gå fram utan snarare påpekade alla praktiska problem. Vi blev gjort uppmärksamma på att en lokal Westieklubb eller förening kunde bara få ekonomiskt stöd på linje med ÖstWestie om det fanns ett bankkonto. Detta i sin tur kräver ett organisationsnummer.

Mot denna bakgrund bildade vi den nya ideella föreningen Westie i Syd den 20 november 2020 med val av styrelse, revisorer och valberedning. Handlingar blev inskickade till Skatteverket och vi fick sedan vårt organisationsnummer och bankkonto på plats.

När vi publicerade nyheten om Westie i Syd på WestieAlliansens hemsida inkl. föreningens stadgar kom det en kraftig reaktion från några styrelseledamöter och suppleant. Det blev framfört att WiS (Westie i Syd) inte var korrekt bildat och att det fanns typstadgar för lokalklubbar inom WestieAlliansen daterad 1988 och antagna av WA 1996. Det visade sig att dessa fanns bland ett material ordförande nyligen hade fått överlämnad. Vid genomläsning var det klart att dessa stadgar inte är tidsenliga och praktiska att använda.

Innan ett extrainsatt Styrelsemöte den 30 november 2020 blev jag kontaktad av ordförande i Svenska Terrierklubben som framförde att regelverket för lokala aktiviteter skulle följa WA´s stadgar §6 Organisation. I korthet betyder paragrafen att man inom WA enbart kan bedriva lokal verksamhet helt underlagt WA´s styrelse och Årsstämma och att både ÖstWestie och Westie i Syd inte kan vara egna självständiga föreningar (med egna/självständiga lokala styrelser) om inte WestieAlliansens stadgar blev ändrade.

Mötet enades om att WA skulle tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att arbeta fram hur WA ska organisera lokala aktivitetsgrupper i enlighet med WestieAlliansens stadgar §6 Organisation. WiS tog också bort sina stadgar från hemsidan i avvaktan på arbetsgruppens konklusion.

När vi senare skulle publicera en Sammanfattning av det extrainsatta styrelsemötet blev det, tyvärr uppenbart att vi hade mycket olika uppfattningar av vad som gällde och hur vi skulle kommunicera beslutet. Det blev till sist omöjligt att föra en meningsfull dialog och jag beslutade tillsammans med Mai att avgå från WestieAlliansens styrelse för att skapa arbetsro inom WA och WiS. Det enda som återstod av WestieAlliansens styrelsearbete var att genomföra det kommande Årsmötet.

Personlig anser jag att WestieAlliansen måste anpassas till den tid vi lever i nu. I min värld är WestieAlliansen ansvarig för genomförande och bevakande av de arbetsuppgifter och ansvarsområden som är delegerade från SKK och Svenska Terrierklubben. Parallellt finns det aktiva lokalföreningar som genomför aktiviteter för Westie-ägare och entusiaster. Det finns alltså ingen konflikt eller behov av kontroll – båda arbetar mot samma mål, men på olika plan. WA övergripande och nationellt medan lokalföreningarna arbetar lokalt för att skapa aktiva och dagliga mötesplatser.

Till syvende och sist blev det uppenbart att den uppstådda situationen kunde ha varit löst med enkelhet, men det blev alltså en fråga om ideologi och kultur.

Jag hoppas att ovanstående klargör bakgrunden och motivet till mitt beslut att i förtid lämna ordförandeposten i WestieAlliansen och i stället ägna min tid till Westie i Syd. Jag hoppas också att det med tydlighet framgår hur jag menar att arbetet med att främja vår ras ska bedrivas, både övergripande och lokalt.

Avslutningsvis citerar jag Ulf Lundell som beskriver hur jag tänker: ”Jag trivs bäst i öppna landskap”. Jag är stolt över att vara en del av WiS som är en aktiv, inkluderande och modern förening för alla Westieägare, var fokus är på Westisarnas och hundägarnas vardag och glädjen att ha en Westie som sällskaps- och familjehund.


Bästa hälsningar

Finn Thaulow
Ordföranda Westie i Syd

Hemsida & Design av Intendit Webbyrå